Sann kärlek

En av de viktigaste sakerna i en familj eller en församling är kärlek. En bra definition på kärlek är att aktivt söka någon annans bästa i vad man tänker, säger och gör. Ett exempel på detta som jag och min fru försöker tillämpa är att aldrig säga något om en person som får denne att framstå i ett sämre ljus, även om man säger något som är helt sant. Det är en tuff målsättning, men den är värd att eftersträvas. Ett annat exempel på kärlek är uppriktig tillrättavisning och förlåtelse. Det är inte alltid populärt att tillrättavisa en annan person och det är inte heller alltid lätt att göra det på ett bra sätt. Ibland måste vi våga säga som det är, men alltid med den andres bästa för ögonen. Här är en fantastisk bibeltext som talar om just detta:

"Om din broder har begått en synd, så gå och ställ honom till svars enskilt, mellan fyra ögon. Om han lyssnar på dig, har du vunnit din broder. Men om han inte lyssnar, ta då med dig en eller två andra, för att varje sak må avgöras efter två eller tre vittnens ord. Lyssnar han inte till dem, så säg det till församlingen. Lyssnar han inte heller till församlingen, då skall han vara för dig som en hedning och publikan. Amen säger jag er: Allt vad ni binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad ni löser på jorden skall vara löst i himlen. Vidare säger jag er: Om två av er här på jorden kommer överens om att be om något, vad det än är, så skall de få det av min Fader i himlen. Ty där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem. Då gick Petrus fram och frågade Jesus: "Herre, hur många gånger skall min broder försynda sig mot mig och få min förlåtelse? Upp till sju gånger?"Jesus sade till honom: Jag säger dig: Inte sju gånger utan sjuttio gånger sju.. (Matt 18:15-22)

Jag har valt att kursivera vers 18-20 här för att det är vanligt att man rycker dessa verser ur sitt sammanhang när man ska uppmuntra varandra till bön, men om man läser hela texten får de här verserna ett helt nytt ljus. På Jesu tid var det rabbinernas uppgift att lösa (tillåta) och binda (förbjuda) människor utifrån tillämpningen av Mose lag. I det här bibelordet lägger inte Jesus det ansvaret på en enskild person utan på en större gemenskap. När det sägs att vi kan be för vad som helst och få det är det främst inom ramen att lösa och binda en annan person. Det finns fyra viktiga sanningar som den här texten förmedlar och det är:

1. Förmaning behöver ske i kärlek d v s man har andras bästa för ögonen.

2. Förmaning är allas ansvar och inget som kan hänvisas till endast en person. Det är viktigt att flera personer finns med i processen, för vi är inte alltid ofelbara när vi förmanar.

3. Förmaning kräver bön och eftertanke för att Guds handlande ska finnas i processen för även flera personer kan ta miste i en specifik situation.

4. Till sist behöver målet för sann förmaning vara försoning och upprättelse av alla parter.

Jag tror att sund och kärleksfull förmaning får en gemenskap att växa och fördjupas. Ibland stöts människor bort till följd av osund tillrättavisning och ibland gör människor stor skada i en gemenskap för att ingen vågar tillrättavisa dem. Tillrättavisning kommer alltid att behövas för att relationer ska kunna fungera. Sker det i kärlek, bön, försoning och i samråd med andra då det behövs tror jag att man kommer väldigt långt. Vi kan inte mogna om inte andra personer fostrar och vägleder oss. Den som hävdar att bara Gud kan tillrättavisa honom eller henne har inte förstått att Han har gett det mandatet också till människor.

Om vi nu ändå vill betona kraften i när två eller tre förenar sig i bön får vi inte glömma bort att bön inte är effektiv om inte praktiken av att lösa, binda och förlåta fungerar som det ska i den gemenskapen eller sammanhanget. Bön är ingen teknik utan en livstil som uttrycks i våra relationer till andra människor såväl som ord till Gud.