Ett nytt äventyr...

Jag tror att jag förstod innan att det skulle vara stort att få barn, men allt var på sätt och vis så overkligt fram till för ett par dagar sedan. Det är en sådan otrolig förmån och utmaning att få ett barn att älska och vårda, förhoppningvis inte bara för en kort tid utan många år framöver.

Jag längtar efter att få vara en bra far för min lilla Rut. Vill vara en far som genom mina ord och handlingar ger henne en sund självkänsla och visar henne sitt sanna värde. Jag vill också fortsätta älska, hedra och respektera min fru. Jag älskar min lilla familj så mycket. Vilka underbara tjejer som jag får leva med. Känns så otroligt fint att jag får betyda något för dem...

Jag har blivit pappa!

Det är helt oförklarligt underbart! Hon är en sådan skönhet och som pappa är jag helt såld på min älskade bedårande lilla dotter!

Hon kom till oss den 10 juli kl 1407. Hon vägde 3480 gram och var 51 cm lång. Vi är så glada Rut att du äntligen kom till vår värld!

Efter födelsen fick Theresia sammanlagt c a fem-sex minuter tillsammans med Rut och sedan blev jag och Rut inlagda på en annan avdelning. Under bebisens första dygn är det jag som har haft det huvudsakliga ansvaret för henne även om vi har traskat ett antal gånger genom kulvertsystemen för att besöka hennes mor. Givetvis har jag fått hjälp på min avdelning att sköta Rut bl a hur jag ska mata henne, byta blöjor och värma henne med min kropp. Hela föregående natt har Rut legat större delen av tiden vid mitt bröst. Inte för att hon skrek om hon inte fick, utan för att hon hade minst "andningssvårigheter" när hon låg så. Det är jättevanligt att nyfödda barn blir lite täppta i näsan när de kräks upp fostervatten och andra rester från tiden i moderlivet. När hon låg bredvid mig eller i sin egen säng låg hon och snarkade och kippade efter luft, så jag hade till slut inte hjärta att somna utan att försäkra mig om att hon hade det bra.

Nu idag på eftermiddagen kom Theresia över till mig och Rut har legat och sovit vid hennes bröst nästan ända sedan dess. Just nu ligger Rut och blir ammad, vilket hon gjorde vid ett av tillfällena igår då vi besökte Theresia. Hon är bara så söt och så duktig!

Ovisshet...

Theresia har inte mått så bra de senaste dagarna och hon har haft det lite svårare med andningen när hon ska sova den här senaste veckan. Hon kontaktade specialistmödravården i Uppsala och de tyckte att hon skulle bli inlagd, så nu är hon på sjukhuset och jag är hemma.

Har försökt hjälpa henne så gott jag har kunnat de här veckorna, men nu får jag lägga hennes hälsa och förlossningen först och främst i Guds händer, men även i sjukhuspersonalens händer. Jag tror faktiskt att hon har somnat nu och det borde jag också göra. Har min mobil i beredskap ifall jag skulle få ett samtal från Theresia. Hon är trots allt i vecka 39 nu...

Semester!

Semester! Ingen sol och inget barn så långt ögat kan nå... Fast det känns rätt bra ändå faktiskt. Jag har behövt en semester länge fast det är inte förrän man varvar ner som man inser det. Fyra veckor semester och två veckor pappaledigt när barnet kommer är vad jag får i år d v s totalt sex veckor. Har nog inte varit ledig så länge på tio år för i gymnasiet sommarjobbade jag varenda sommar och några veckor efter studenten ryckte jag in i lumpen.

Har äntligen lyckats få ut tackkorten från vårt bröllop. Tack till alla som gett sig till tåls. Ni ska veta att vi har haft levt i kappsäck fram till februari i år. Sedan beställde Theresia tackkort som vi fick någon gång i mars. Efter det har hon gjort så mycket hon orkat medan jag har jobbat heltid, pendlat och varit upptagen många kvällar i veckan. Med tanke på Theresias hälsotillstånd har hon gjort ett fantastiskt jobb med korten och nu har jag kunnat hjälpa henne med det sista nu i början på semestern. Vi skickade ut över 110 tackkort. Sedan har jag också dammsugit lägenheten och beställt massa studieböcker som jag behöver nu till hösten. Theresia har varit duktig och tvättat och sedan har vi tittat på Simpsons -the movie. Slappt!