Vill du bli beundrad eller vill du bli älskad?

Jag tror att alla människor behöver uppmuntran. Man behöver få känna sig betydelsefull och att man gör nytta. Att veta att man fungerar på det här sättet gör det enklare att söka uppmuntran och bekräftelse på rätt ställe. Innerst inne vill vi ju bli älskade som dem vi är trots alla våra fel och brister. Jag är en sällskapssjuk person d v s jag får mycket själslig kraft och energi när jag får umgås med andra människor. Det innebär att jag börjar klättra på väggarna om jag inte får komma ut och träffa folk lite nu och då. Jag vet att jag behöver mycket uppmuntran och därför är min ambition att också försöka uppmuntra andra.

I Matt 7:12 säger Jesus: "Därför, allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem. Detta är lagen och profeterna."

När Jesus säger att den här meningen sammanfattar lagen och profeterna, så menar han att det sammanfattar alla skrifter som betraktades som heliga på hans tid. Hans resonemang var inte nytt i den antika världen, utan liknande tanke återfinns t ex i det gammeltestamentliga "öga för öga, tand för tand". Själva poängen var att man inte skulle göra något mot någon annan som man själv inte ville bli utsatt för. Det som är unikt med Jesus är att han vänder på hela resonemanget och uppmanar oss att göra mot andra som vi själva skulle vilja att andra gjorde mot oss. Det förstnämnda är passivt medan det sistnämnda är aktivt.

Som jag sade i början längtar vi alla efter att bli uppskattade och beundrade. Det kan ibland bli ett jagande efter vind. Många kända personer är oerhört beundrade och deras image strålar av stjärnglans. Ändå är många av dem ganska ensamma och få personer känner dem verkligen. Alla människor längtar innerst inne efter att bli älskade för dem som de är och det kan man bara bli av en person som står nära. En person som inte bara beundrar en polerad fasad, utan någon som ser precis hur man är i med och motgång, men ändå väljer att älska.

Så många gemenskaper och då talar jag även om kyrkan kan lätt bli en klubb för inbördes beundran där man artigt dunkar varandra i ryggen, men inte visar sina svagheter och problem för andra. Det är så typiskt det svenska samhället. Man vill förverkliga sig själv, uppnå en viss status och bli beundrad. Man vill gärna att grannen ska beundra ens nya bil eller platt-TV, men man är ändå ganska isolerad och ensam.

Hur relaterar det här till den gyllene regeln att älska andra som sig själv? Jag är inte perfekt när det gäller att uppmuntra människor, men jag har ändå en uppriktig längtan efter att älska andra människor som de är. Hur är det möjligt? Jo, genom att jag vågar vara genomskinlig och låta andra människor se vem jag är. Genom att vara mig själv och genom att ärligt vilja se till andra människors bästa kan jag hjälpa både mig själv och andra att bli uppmuntrade. Uppmuntran är inte samma sak som smicker och beundran är inte samma sak som kärlek. Som jag har sagt i ett tidigare inlägg innebär kärlek att man vågar säga som det är, i uppriktig omsorg om någon annans bästa. Jag har bestämt mig för att jag inte i första hand vill bli beundrad och ha en image som inte går att kritisera. Istället vill jag bli älskad för den jag är och att människor vågar säga till mig som det är. Jag vill behandla andra människor på samma sätt.

Frågorna vi behöver ställa oss är:

Vill vi i första hand bli beundrade eller vill vi i första hand bli bli älskade som vi är? Är vi redo att låta svaret på den frågan påverka hur vi agerar gentemot andra människor?