I mitt föregående inlägg började jag att titta lite närmare på Filipperbrevet med fokus på de första verserna i det andra kapitlet. Jag hade ju nämligen tänkt predika här framöver utifrån Fil 2:1-11 och i det här inlägget hade jag tänkt fokusera på detta stycke:
"Var inte självupptagna och stolta. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Se inte på ert eget bästa utan tänk på andras". (Fil 2:3-4)
Om man ser på den första meningen så är ordet som här är översatt till självupptagna eritheia som syftar på att man vill framhäva sig själv och har en rebellisk ande. Aristoteles använde det här ordet för att beskriva någon som försöker få en maktposition utifrån själviska ambitioner. Ser man på ordet för stolta så är det kenodoxia som syftar på en stolthet som har en felaktig eller tom grund. Något som är intressant att lägga märke till i meningen som helhet är att det inte har något verb, även om många översättningar väljer att översätta det på det sättet. Det innebär att meningen är ett imperativ. Vad meningen säger är inte bara att vi ska undvika att göra saker på ett självupptaget och stolt sätt, utan att vi inte ens ska tänka på ett sådant sätt. Detta är en sanning så radikal att den fick ge upphov till den första meningen i rubriken.
När vi nu har sett på den första meningen kan man direkt se att nästa mening står i direkt kontrast till den första. Ser man på grundtextens ord för ödmjuk är det tapeinophrosune som beskriver en egenskap hos en person som har en djup självinsikt om sin egen litenhet vilket är den totala motsatsen till kenodoxia i den föregående meningen som är en egenskap hos en stolt person som har en ytlig och begränsad självinsikt. Just det verb som har översatts till sätta och som i engelska översättningar är översatt till regard, consider eller esteem är ordet hegeomai och något som jag tyckte var mycket intressant är att det här ordet också kan översättas till verbet leda och regera. Om eritheia i föregående mening syftar på att ta makten över människor med själviska ambitioner handlar det här verbet i sitt sammanhang om ett sätt att leda andra och se på dem utifrån deras bästa i första hand.
En sak som Svenska Folkbibeln inte har med i sin översättning, men som exempelvis Bibel 2000 och en rad engelska översättningar har fångat upp är ordet bara (only) vilket ger följande vers:
"Tänk inte bara på ert eget bästa utan också på andras" (Fil 2:4 Bibel 2000)
Poängen med hela versen är inte att strunta i sina egna intressen utan att ge noga akt på dem så att de inte exkluderar andras bästa. Det handlar om att ha en generös attityd som gläds med andras framgångar och som inte på ett själviskt sätt tävlar och jämför sig. Nyckelordet i versen är skopeo som betyder att noga ge akt på och fästa sin blick på. Att se på andras bästa kommer inte bara av sig själv utan kräver noggrann eftertanke och reflektion. Slutsatsen är att vi behöver arbeta med hur vi tänker och här kan vi se en stark återkoppling till de verser som jag kommenterade förra gången. Vi behöver den helige Ande för att våra tankar ska förnyas och för att våra hjärtan ska vidgas för andra människors intressen och väl. Avslutningsvis kan man säga att det är detta som den sista meningen i rubriken handlar om. Att vi med Andens hjälp kan tänka tvärtemot vad människor tänker på överlag: uteslutande sig själva.
1 kommentar:
Bra Martin! :) Det var härligt och uppenbarande att se betydelsen av det här ordet.. att när vi sätter andra före oss själva så är det något mycket aktivt och genuint och passionerat, ifall det betyder att vi leder omständigheterna för andra människor så att det går väl för dem. Det kräver lite tankeprocess att lista ut hur jag kan göra det för andra... för om jag inte reflekterar är det ju en överhängande risk att jag bara tänker på mig själv! :-o
Skicka en kommentar